Tillbaka
Juhannuspioni vald till symbolväxt för Sagalunds trädgård
Juhannuspioni vald till symbolväxt för Sagalunds trädgård Sagalunds pion har blivit vald som symbolväxt för den historiska trädgården. Den över hundraåriga pionen kommer ursprungligen från prästgårdens trädgård i Kimito. Växten är en del av Sagalunds museiträdgårds ursprungliga arter. Symbolväxten utnämns vid en tillställning i Sagalund på Kimitoön den 3.6.2014, kl. 15.

Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT, som koordinerar Finlands nationella program för växtgenetiska resurser, tilldelar med förslag av arbetsgruppen för prydnadsväxternas genetiska resurser hederstitlar till historiska trädgårdsväxter. Med dessa symbolväxter strävar man till bättre förståelse för äldre växters värde i historiska trädgårdar. Årets första hederstitel utnämns till pionen som växer i Sagalunds museiträdgård.

Pionen har hämtats till sin nuvarande plats av folkskoleläraren Nils Oskar Jansson, museéts och museiträdgårdens grundare. Han samlade växter till trädgården från olika ställen på Kimitoön, enligt hans egna anteckningar har pionen blivit hämtad till Sagalund under åren 1887–1895. Nils Oskar Jansson kallade blomman för pingstros i sina anteckningar. Det är troligt att pionen härstammar från trädgården i Kimito kyrkobys prästgård, som fortfarande finns kvar. Pionen finns i åtskilliga gamla trädgårdar på Kimitoön

Den närmare 120-åriga pionen är en av museiträdgårdens äldsta växter och hör till de ursprungliga arterna i trädgården. Pionen växer på den ursprungliga planteringsplatsen i den förvildade trädgården vid Tjuda pedagogi. Man kan se pionen då man följer stigen som leder ut på museiområdet. Pionen hittades på 1980-talet av en slump i samband med avverkningen av den förvildade trädgården.

Anteckningarna avslöjar perennens ålder

Nils Oskar beundrade Carl von Linné och hans stora dröm var att grunda en botanisk trädgård i Sagalund. Symbolväxten valdes utgående från Nils Oskar Janssons anteckningar i anteckningsblocket: Vreta folkskoleträdgård 1895.

– De ursprungliga  planteringsanteckningarna är ytterst värdefulla dokument då växtens ursprung utreds. Det är fint att anteckningarna har förvarats bra i museet, säger MTT:s forskare Merja Hartikainen. Berömvärt är också att man lade märke till pionens blad i samband med avverkningen av områdets växtlighet och att man sedan började sköta om växten. Omsårgsfull skötsel har lett till en blomstrande perenn.

Även om pionens art, Paeonia humilis härstammar från medelhavsområdet ser den ut att klara sig bra under den finska vintern. Denna pion träffar man på i gamla trädgårdar i Södra och Mellersta Finland.

– I Sagalund producerar växten även frön och pionen har klarat sig bra i det halvskuggiga och förvildade trädgårdsområdet, detta gläder sig museichef Li Näse och museiträdgårdsmästare Anna Lassila åt.
 
Publiken kan beundra

Perennen som blivit vald till Sagalunds symbolväxt växer i den förvildade trädgården vid Tjuda pedagogi, nära stigen som för till museiområdet. På området växer även andra ursprungliga växtarter.

Broschyrer över symbolväxten finns att få i museiboden vid Sagalunds huvudbyggnad under öppethållningstiderna må–sö 11–17 (1.6–31.8).

– Vi vill väcka allmänhetens intresse för äldre trädgårdsväxter och för att öka deras uppskattning. Det har varit en glädje för MTT:s genresursforskare att få vara med i valprocessen av symbolväxten åt Sagalunds museiträdgård, som är en pionjär inom sitt område, berättar forskare Merja Hartikainen.

År 2012 fick den första historiska trädgårdens symbolväxt sin hederstitel. Hederstiteln gick till en ädelsyren i Annalas trädgård i Helsingfors och 2013 valdes Gullrandas blå douglasgran till symbolväxt. Mer information om ymbolväxter på finska:
https://portal.mtt.fi/portal/page/portal/www/Tietopaketit/Kasvigeenivarat/Tunnuskasvi

Mer information:
forskare Merja Hartikainen, MTT, tel. 029 531 7185, merja.hartikainen@mtt.fi
Sagalunds museichef Li Näse, tel. 02 421738, info@sagalund.fi
museiträdgårdsmästare Anna Lassila,tel. 041 507 6574, kasvitarhuri@luukku.com

© Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT 2013